lördag 27 augusti 2011

Barfota utan strumpor och skor

Lite väl länge har mina läsare fått vänta på den storstilade comeback inom löpningen som jag själv hade hoppats på. Som en och annan noterat har det bloggats lite väl sparsamt på sistone, men dessbättre har det inte sprungits lika sparsamt. Mina tidigare uppehåll som bloggare har ju berott på att det helt enkelt inte funnits någon träning att blogga om. Så är som sagt inte fallet denna gång.

Strax efter mitt senaste blogginlägg (herregud, det är tre månader sedan!!) kunde jag äntligen sätta igång med min löpning. För något år sedan blev jag lite nyfiken på barfotalöpning men efter att ha läst Jonas Coltings bok "Den Nakna Hälsan" tidigare i våras väcktes mitt intresse på allvar. Mina första löprundor efter det ofrivilliga uppehållet löptes således till största delen barfota på en stor gräsplan inte långt hemifrån. Precis som för de flesta som provat barfotalöpning uppstod ljuv musik när mina fotsulor fick direktkontakt med moder jord.

Lika dålig som jag varit på att blogga det senaste halvåret, lika dålig har jag varit på att läsa vad andra bloggare skrivit. Jag gissar därför att det redan skrivits en del om barfotalöpning och jag tänker därför undvika någon längre utläggning i ämnet. Men jag kan ge ett försök i barfotalöpning (alternativt med Vibram Five Fingers på fötterna) mina varmaste rekommendationer.

Några rader om mina barfotaupplevelser kanske ändå kan vara på sin plats. Enligt barfotaförståsigpåarna inledde jag med korta rundor på ett bar ynka kilometrar, för att sedan successivt öka distansen. Det gick alldeles utmärkt, om än med en grym träningsvärk i vaderna i början. Under mina löprundor i juni sprang jag iförd vanliga löpardojor till min gräsplan (vid Fyrishov), och tog därefter av mig helt barfota och sprang. När jag sedan i juli åkte till sommarstugan sprang jag i mina nyinköpta Vibram Five Fingers, eftersom det som stod till buds där var asfalt och grusvägar.

Där någonstans förivrade jag mig en smula och ökade plötsligt distansen från 10 km till 13 kilometer (på backiga skogs-grusvägar) vilket gjorde att jag fick ganska ont i en hälsena. Eftersom jag drygt två veckor senare skulle åka på en hikingresa till Mont Blanc vågade jag inte springa mer av rädsla för att, så att säga, äventyra hela äventyret. Även om jag kanske hade kunnat fortsätta träna, om än lite försiktigare, lade jag för säkerhets skull ner löpningen fram till resan.

Efter resan återupptogs löpningen, och jag har sedan dess sprungit fem träningspass (kom hem lördagen den 13/8) och ska inom kort ut på ännu ett. Distansen kortades ner och femkilometerspass barfota fick vara lagom. Tre sådana pass löptes innan jag tvingades (av tidsbrist) springa 11 km i vanliga löpardojor på gamla E4:an mellan Lövstalöt och Uppsala. Eftersom mina fötter har anpassat sig efter barfotalöpningen ledde det till att jag fick ont i både fötter och benhinnor. Gårdagens träningspass (det första efter nämnda pass) var därför ingen angenäm upplevelse, även om det kändes bättre när jag väl fick springa barfota. In alles 12 km blev det, varav 6,2 barfota.

Med löpardojor på fötterna blir jag snabbt ganska trött av (och trött på!) att hålla 5:30/km-tempo. Barfota sprang jag nyligen 5 km på 23.30 utan att ta ut mig särskilt mycket. Märkligt att det är så stor skillnad!

Nästa tävling för min del blir antagligen Hässelbyloppet. Den forna formen och sub 40- ambitionerna är avlägsna men jag hoppas på att kunna springa på omkring 45 minuter. Antagligen iförd mina Vibram!

4 kommentarer:

  1. Kul att du varit igång hela tiden! Jag upplever samma sak, när jag springer i mina vanliga skor (även då framfota) så får jag en ilande smärta i vänster benhinna, något som jag bara verkar kunna vila bort.
    Jag upplever inte samma sak lika starkt i FiveFingers. Jag bör nog dock ta det lite lugnt med distanserna, har sprungit 7,5 km med dem de senaste gångerna, jag kanske borde lägga gränsen vid 5, och öka med ca 10% per vecka. Men det är ju så skönt att springa långt!

    SvaraRadera
  2. Härligt att du är tillbaka! Min kille, som jag skrev om vid ditt förra inlägg springer på och sprang sin första halvmara i Malmö i sommras! Jag springer inte lika duktigt men gör mitt bästa för att kombinera löpningen med mina operastudier. Satsar på Sickla-loppet 1 okt.

    SvaraRadera
  3. Welcome Back!
    Kul att du varit igang hela tiden - lagg ut nagra bilder fran Mont Blanc vetja!
    Gissa vad jag borjade med samtidigt som du? Japp- VFF upp till 5-6 km nu och problem med vanliga skor pa langre distanser. Kanns bekannt.. Funderar pa Newtons nu, kanske de nya mv2?

    SvaraRadera
  4. Ni missar väl inte årets löparutmaning i Uppsala? Den 12:e maj kommer The Run till Uppsala. Banan går i en kul och utmanande sträckning vid Sunnerstaåsen och bjuder dig som deltagare på en häftig upplevelse! Spana in www.therun.nu!

    SvaraRadera