Roadrunner sitter och tittar i sin träningsdagbok och vågar knappt titta på bokföringen över maj månad. Det är sorglig läsning! Det senaste passet av hög kvalitét sprangs den 14/5. Därefter finns bara en ynka löprunda bokförd.
Mina vadproblem uppstod antagligen efter ett långpass den 25/4. Det är snart en och en halv månad sedan. Efter detta har träningen varit mycket sparsmakad. Under maj månad sprangs endast 5,6 mil fördelat på fyra pass.
Jag har läst någonstans att om man håller upp med sin träning en månad så tar det ungefär en månad att nå den form man hade innan uppehållet. I slutet av april var jag i en alldeles strålande form och om jag kommer igång igen med min träning nu så kommer jag alltså ha uppnått samma form igen i mitten av juli. Det betyder att jag då kommer att ligga två och en halv månad efter med min träning. Jag upprepar: TVÅ OCH EN HALV MÅNAD!!
Eftersom jag satt upp mycket tydliga och inte minst höga målsättningar för årets träning har jag inte tid att komma efter med min träning. Redan under förutsättning att jag fick vara skadefri skulle mina mål bli tuffa att nå och det skulle krävas en hel del målinriktad träning. Om min målsättning är att springa sub 40 på milen under Hässelbyloppet med årets träningsbakgrund och skador skulle det motsvara att jag klarade sub 40 redan i mitten av augusti om jag hade fått vara skadefri. Det är bara att inse att sub 40-målet knappast kommer att uppnås på Hässelbyloppet enligt planerna.
Om ni tycker att jag verkar uppgiven så är det hel fel uppfattat. Det ovan skrivna är bara ett försök till klarsynthet. Jag kommer fortsätta träna som om inget har hänt. Blir det inte på Hässelbyloppet så får det bli under träning senare under hösten/vintern. Målen ska uppnås, och det så fort som möjligt! Jag avslutar inlägget som jag gjort ett par gånger tidigare: Det kan ni hoppa upp och klappa er på!!
P.S. Vaden har jag inte känt av på två veckor och jag räknar med att den nått full funktion igen. Förkylningen är på reträtt men jag är fortfarande lite tjock i halsen. Kanske kan jag redan i morgon ge mig ut på en kort och lugn jogg. Hur det är ställt med vaden kommer jag att få reda på om en stund då jag ska på massage. För en vecka sedan kände massagekvinnan skillnad på mina vader trots att jag själv inte kände någon.
17-18 dygns stillestånd efter vrickning av fotled (började springa igen 29/11)har tagit mig mer än ett halvår för att vara tillbaka i höstens form. Först idag vågar jag säga att jag är tillbaka där jag var förra sommaren och hösten.
SvaraRaderaNu valde jag en långsammare väg när de första 6 veckorna var så tröga och jobbiga. Springa ska vara en skön upplevelse - inte en plåga. Och målet var att jag till hösten skulle vara hel i kropp och ben, och snabbare än tidigare.
Vi får se om jag klarar det.
Och så håller jag tummarna för att du reder ut dina besvär.
Jag har också läst/hört det där med att det tar lika lång tid och komma tillbaka som man har varit skadad/avstått från träning och jag tror inte riktigt på det.
SvaraRaderaJag tror faktiskt att det går fortare att komma tillbaka. Det baseras på egen erfarenhet och senast i höstas/vintras tränade en kille jag känner väldigt sparsamt i ca 2-2.5 mån. Han drog igång träningen igen ca 1.5 mån innan Premiärmilen och persade med 20 sekunder.
Det sitter nog i längre än vad man tror.
MVH
Efter 8 veckors totalt träningsuppehåll så bedömde jag att det tog mig ca 6-8 veckor att vara tillbaka i samma form som innan, fast med fräschare starkare kropp än innan. Nu har jag just startat upp efter 3 veckors uppehåll och tycker inte att jag har tappat speciellt mycket.
SvaraRaderaIbland ger vila bättre resultat än träning!
Jag lägger mig mittemellan och säger "det beror på". Vi är alla olika och det bror ju med på om man helvilar eller kör alternativt så länge + hur kroppen klara en igångsättning igen. En del behöver längre tid helt enkelt för att inte åter igen bli skadad medan en del kan tuta på som om inget har hänt. (Livet är INTE rättvist...)Tyvärr tror jag med att åldern är en faktor. Vi tappar mer och fortare när vi blir äldre och återhämtningen tar längre tid. :-( Därmed INTE sagt att man kan köra hårt, för DET kan man. :-)Sjukdom är värre för den bryter ju verkligen ner kroppen och är ingen riktig "vila". Skönt att du är på bättringsvägen!
SvaraRaderaKör så det ryker! Jag hänger på mål sub40 och hoppas det nås senast 31 juli.
SvaraRaderaVerkar i vilket fall vara bra förutsättningar vädermässigt (som vanligt då den svenska sommaren äntligen kommer). Jag menar 15 grader är ju en kanon temperatur, och lite regn på det gör ju löprundan ännu mer uppfriskande :-)
Tack för besöket!
SvaraRaderaTråkigt med förkylningen men det finns en ny mara att springa nästa år - vilken tur :)
Det där med att "komma igen" - kan grundkondisen ha någon inverkan - tänkte att en vältränad person snabbare kommer tillbaka än en som inte är fullt så vältränad..
Krya på Dig!