Under normala omständigheter skulle Roadrunner, liksom de flesta marathonlöpare, ägna helgen åt ett sista långpass. Men den ofrivilliga avhållsamheten från löpträning öppnade plötsligt andra möjligheter och helgen istället gick i det socialas tecken, med mängder av god mat och en och annan öl i goda vänners lag. Inget ont som inte för något gott med sig.
När jag inte kan springa får jag istället försöka göra det bästa av situationen. Frågan är nu bara vad som är det bästa? Kanske borde jag späka mig och försöka tappa de c:a två kilo jag lagt på mig sedan början av april, eller ska jag tvärtom se till att ha det riktigt roligt och inte hålla igen när värdparets bord dignar av läckerheter?
Jag valde det senare. Mest för att humöret behöver en välbehövlig injektion just nu. Tillståndet jag nu befinner mig i är inget jag direkt lider av, bortsett från att det hindrar mig från att springa. Ingen smärta i vaden överhuvudtaget sedan i onsdags (och till och med då var det väldigt lite!). Värst av allt är förstås irritationen! Till vardags är jag en ganska stillsam man men när det jävlas och saker och ting inte går min väg far jag lätt ut i otidigheter över sakernas tillstånd. Ofta får det bara en komisk effekt och min nu femåriga dotter brukar parodiera mig genom att med tillgjord ilska häva ur sig min favoritharrang med svordomar, samtidigt som hon hytter med näven i luften. Detta låter oerhört roligt och brukar genast göra mig på mycket bättre humör.
I fredags cyklade jag i 45 minuter och såg då till att nå pulsnivåer kring 160 bpm. Än en gång påmindes jag om mina grymma svettningar. Där jag satt framåtlutat lämnade stora svettdroppar min nästipp var femte sekund, slog i golvet med ett plaskande ljud och bildade en stor pöl. Vätskefrågan har varit uppe här tidigare och kloka ord från erfarna marathonlöpare har varnat mig från att dricka för mycket under loppets gång. Det är ett råd jag tagit till mig, men mitt vätskebälte med plats för c:a 7 dl vätska kommer att bäras på lördag.
En liten reflektion om sportdrycksdrickande och vätskeupptag kan jag inte låta bli att ta upp. Ett ymnigt svettande borde rimligen kompenseras av att man har en god förmåga att ta upp vätska. Om inte dessa två egenskaper går hand i hand borde mina/våra förfäder på savannen för länge sedan ganska fort strukit med under evolutionens gång.
Några löpsteg har det emellertid åndå blivit. I torsdags, fredags och även idag har jag varit senare än vanligt till Uppsalapendeln och har tvingats till korta ruscher på perrongen för att hinna med. Dessa ruscher har sprungits iklädd jeans, lågskor med en axelremsväska (av märket The North Face) dinglande bakom mig, varit c:a 100 meter långa och gått i uppskattningsvis 4:20-tempo. Vaden har känts stabil:-).
Just nu är 4/5 av familjen mer eller mindre sjuka. Den som är friskast (borstett från mig) är äldste sonen men är ändå så pass risig att han är hemma från skolan idag. Yngste sonen var igår så feberhet att jag nästan hanterade honom som om jag plötsligt hade fått en stor het potatis i famnen. Termometern visade 41 grader, men märkligt nog var humöret gott. När jag tog tempen på honom signalerade termometern med ett pip när mätningen var klar. Då härmade sonen ”PIIIIP” och skrattade högt med febergrumlig blick. Han fyller två år dagen efter Stockholm Marathon, på självaste nationaldagen.
Det ska bli verkligen intressant att följa ditt lopp om du väljer att starta på lördag. Vi verkar ha lite samma bryderier och jag kan säkerligen dra nytta av dina reflektioner.
SvaraRaderaVad gäller vätska så köper jag också att man inte ska dricka för mycket men med tanke på min egen svettning och det tillstånd av frossa som snart infinner sig under löpning i för stark värme så tror jag nog att jag fortsätter dricka det jag själv känner behövs. I mitt huvud så handlar det om att även försöka ersätta lite av de salter som vätskan ev sköljer ut.
Utan någon vetenskaplig grund så tror jag att lite och ofta är bättre än endast vid vätskestationerna vilket helt klart talar för bälte om det blir varmt.
Om du ser till att kramas ordentligt med familjen och andas in där de andas ut så kanske du till och med kan vara av med febern till på fredag istället för att ligga nedbäddad på lördag ;-)
vad du gör så håll dig frisk! Håller tummar och tår för att allt går bra!
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaTrevlig blogg du har. Första gången jag kommenterar din blogg.
Verkar som att du och jag har råkat ut för ungefär samma sak i vaden och sitter i ungefär samma sits inför maran.
Jag kommer att starta loppet med lite lindat över vaden och kompressionsstrumpor (ja, jag vet, det kanske ser lite fjantigt ut men vad gör man)
Lycka till nu!
MVH
Jag har vid ett antal tillfällen vägt mig innan lubb, och mätt vikten när jag kom och fått fram att vid 20 grader (eller väl påpälsad vid kallare väderlek) så handlar det om 1kg per timme som jag lättar. Och jag håller hygglig intensitet.
SvaraRaderaNånstans kring 6-8 dl per timme är maximal upptagningsförmåga av vätska. Det finns en del studier på det. För maximal upptagning gäller att man dricker i små mängder, att det finns lite salt och några få carbs. Om jag inte minns fel.
Så ett visst underskott blir det per timme även om man dricker perfekt. Fast ovanstående kan ju inte vara hela sanningen, eftersom ultralöpare överlever extrema förhållanden och extrema lopp utan att se ut som pergamentrullar.
Ett annat jag läste mig till var att man svettas inte mindre bara för att man är vältränad. Och så sägs det också den som är bättre tränad släpper ur sig mindre med mineraler och spårämnen via svetten än som otränad.
Hur sant, och hur bra jag kommer ihåg allt det där är en annan sak. :)